huskur

jag känner ingenting, visst var det hit jag ville komma? inte kär, inte arg, inte ledsen, inte glad, inte trött, inte pigg, inte intresserad av att träffa någon. i min enfald kokade jag inatt ihop en vag plan om att besöka malmö till helgen, men frågan är om jag lyckas uppbringa tillräcklig entusiasm tills dess.

mitt nyårsfirande var lika anspråkslöst som jag önskat, jag var hemma med mathias. det var väldigt viktigt för mig, då jag lagt alldeles för mycket vikt vid betydelsen av nyår (och för den delen andra specifika händelser, datum och möten) tidigare. på ett sätt kan man säga att jag undvek en typ av skrock (forcerat, storslaget välkomnande av "nya tider"), och försvarade mig med en annan (förnekelse, allt är som vanligt osv). hittils är jag nöjd med mitt val.

nu önskar jag mig stillsamma tider. alla planer är lagda på is och jag tänker inte anstränga mig för något. tacksam för det som kommer till mig, obrydd inför allting annat. själviskt, ja. men det måste vara så. allt jag vill är att gå till jobbet, gå hem, gå till jobbet och så vidare. känner ingenting för någon och det var väl kanske inte riktigt dit jag ville komma, men det får duga.