känslan av att sverige blöder

känslan att det för varje minut som går blir svårare att leva, för dom som redan har det svårt att leva. känslan av att se på när trygghets- och välfärdssystem som tagit decennier att bygga upp, hastigt jämnas med marken.

vetskapen om att sånt som tillhör oss alla, och kommer oss alla till gagn, snart kommer vara i händerna på dom som redan har det så bra. och istället för att tjäna allas gemensamma intressen, tjäna deras. förlopp som aldrig kan omvändas. har man sålt är man såld är man utlämnad till sig själv. känslan av att dom som bestämmer pissar på oss. skrattar oss i ansiktet.

politiken som nu förs är omänsklig. människofientlig, rent av, som om målet vore att knäcka folk. för folk kommer att knäckas, när de drivs till att tävla med varandra om samma låga löner. det finns inte längre några garantier för rättvisa. varför skulle någon bry sig om det, rättvisa? det innebär ju att några måste göra avkall, för att hjälpa andra. och så kan vi ju faktiskt inte ha det. det har vi ju bestämt. alla har varit med och bestämt detta, det är vad vi vill ha.

jag känner en total uppgivenhet, frustration, ilska. vafan händer? vad kan JAG göra? vad kan VI göra? var börjar man?